it hard but okay
Jag hade aldrig tänkt mig att det skulle bli så svårt .
Jag tänkte mig humörsvängningar, irritation och kanske deppmode men det är inte det som känns eller några tårar som fälls. Det gör bara ont, jag har tid att känna efter och det jag känner är mitt brustna hjärta varken mer eller mindre.
Det är som ett tomrum rakt igenom men det konstigaste är att jag vet att allt kommer blir bra. Jag känner det inom mig jag känner hur jag sakta, äckligt sakta läker. Jag kommer dras ner många gånger igen men jag har mig själv och jag har mitt sinne, mitt hjärta. Det kommer gå men först vill jag slappna av och göra fel, jag vill att mina misstag ska forma mig och göra mig till en bättre person.
Det kanske är helt fel väg men då blir även det en lärdom.
det här är mitt liv och nu gör jag vad jag vill
