depp
Jo rubiken säger nog allt.
jag vill inte men det är så det är, kollade precis klart på kniven i hjärtat bra film. Låten i slutet.. "det blåser kallt i en tveksam stad" det är helt galet. Känner mig så galet vilsen, vet inte riktigt vad jag håller på, känner inte igen mig själv och inte mina tankar. Jag trodde jag hade allt i min hand, jag trodde att jag klarade mig fint.. Nu inser jag att det inte är sant. Eller, fel av mig.. det är sant bara det att det finns så mycket mer än det här under, under ytan . Vet liksom inte riktigt vart jag ska ta vägen eller hur jag ska gå till väga.
Jag söker skydd hos allt och alla vilket gör allting ännu mer komplicerat för i slutet av kvällen så är jag endå tillbaka på ruta ett och det är där jag kommer fortsätta hamna tills.. tills vadå? vad finns det att göra? ta tag i det? ta tag i vadå? det finns liksom ingenting att ta tag i riktigt. Jag känner mig allmänt förrvirad just nu och önskar att en hand kunde hjälpa mig, men frågan är kommer jag våga ta emot hjälpen?
Jag ska strax sova tror jag, har inget bättre för mig och imorgon blir det farsta och mera shopping, kul!
