gammal

allting försvinner och det kommer aldrig tillbaka.
Om du tappar en vän på livets stora väg så kommer hon aldrig tillbaks, det är inte grymt, ont eller bra. Det är bara sanningen. För även om hon en dag står där utanför din dörr så kommer hon inte vara samma person. Försvinner man en gång så kommer det ständigt att sitta kvar, för oavsett hur mycket ni pratar, hur mycket du litar på henne och hur mycket du tror på henne så kommer det aldrig vara samma sak.
Men ingen har någonsin sagt att det var nånting dåligt ?

Jag tror på att ge folk en andra chans, jag tror på att folk kan bättras.
Men jag tror inte på att folk förändras, samma sak kommer alltid finnar kvar.
Kalla det dubbelmoral men hur annars skulle jag kunna förklara allt som hänt?