gammal

Fotboll med stort F är livet för min del , min stora rädsla är att aldrig kunna spela igen och fick jag välja mellan en dag på stranden eller fotboll så skulle jag välja fotboll i alla lägen . Men vet ni vad jag hatar? Att inte räcka till, att svika mina lagkamrater eller att dom sviker mig . Jag hatar ilskan som kommer efter ett mål, ett mål som var "utespelarnas fel" för det finns inget sånt i mina ögon, dom gör fel och därför står jag där jag står, för att rätta till misstagen. frågan är nu om jag pratar om fotboll eller vänner? eller båda? eller va?